Hur ser det ut för nischbankerna nu?
En text av Martin Ahlberg på Mindstreet
Politiker och media pratar mycket om de ekonomiskt ansträngda hushållen. Hur tror du att det påverkar nischbankernas verksamhet?
Påverkan är relativt stor. Enligt tillgänglig statistik från myndigheterna i Norden så är utlåningstillväxten i princip obefintlig möjligtvis med undantag för Finland som fortfarande växer lite. Det bekräftas även att bankerna och finansbolagen lever i en annan miljö än för 2 år sedan efter en genomgång av de rapporter som kommit för kvartal 3. Trenden i siffrorna är svag eller ingen tillväxt, nerdragning av kostnader och ökande kreditförluster. Det är små justeringar som görs och gemensamt för alla är en ambivalens kring hur man ska se på framtiden.
Extra intressant är att det denna gång mer varit en process likt en långsam pyspunka till skillnad från finanskrisen 2008 där det slog till snabbt vilket ledde till ett rejält ras under bara ett halvår. Om den utveckling som vi sett under de nästan 2 år som gått (sedan det fullskaliga kriget i Ukraina började) istället hade skett under 6 månader så tror jag man genomfört mer genomgripande förändringar. Värt att notera är också att de nischbanker som finns idag, med några få undantag inte upplevt en djup kris. Merparten har startats efter 2008 så erfarenheten är eventuellt begränsad. Samtidigt så är nog många brända av den reaktion som inträffade i samband med covid-utbrottet som senare visade sig vara överilat.
En närliggande sektor som påverkas mycket är låneförmedlarna vars hela affärsmodell bygger på förmedlad volym. När kostnaderna i hushållskalkylen blir avsevärt högre och bankerna drar ner på riskaptiten så sjunker intjäningen direkt. Hos en bank finns en portfölj som ger avkastning månadsvis även om försäljningen sjunker samtidigt som en minskad försäljning slår direkt för låneförmedlarna. Ska bli intressant att följa utvecklingen här.
Kommer det att bli sammanslagningar och uppköp inom branschen?
Det har pratats länge om en konsolidering och vissa transaktioner har skett genom tex Nordax förvärv av Bank Norwegian. Men på övergripande nivå så låter den stora omstöpningen fortfarande vänta på sig. Det finns idag långt över 20 nischbanker och kreditmarknadsbolag som erbjuder konsumtionslån och till detta kommer storbanker och ett antal mindre konsumentkreditinstitut som erbjuder samma produkter. Ett antal av dessa har ännu inte uppnått tillräcklig storlek för att få skalfördelar på kostnaderna och många har begränsningar avseende kapital som bromsar tillväxten.
Från ägarnas sida ser man gissningsvis över om man vill satsa framåt eller om man ska hitta någon annan tagare av verksamheten. Det som hindrar konsolideringen just nu är nog samma effekt som syns på bostadsmarknaden, dvs skillnader i förväntansbilden mellan köpare och säljare. Med något undantag har dessa startats sedan 2010, efter förra krisen och har vuxit och frodats i en miljö där efterfrågan varit växande och räntorna sjunkande och låga. Det har lett till en övertro till bolagens värdering av verksamheten vilket visats sig när tilltänkta nya investerare inte nödvändigtvis haft samma uppfattning om värdet.
Tittar man på börsnoterade nischbanker så värderas dessa väsentligen lägre än det egna kapitalet. Det kommer nog ta ett eller ett par år innan vi ser en ökad transaktionsvolym. Det kan ske tidigare men då sannolikt mer på grund av trångmål eller att det redan finns gemensamma investerare i flera aktörer som vill slå ihop verksamheter.
Efter finanskrisen har Sverige haft en boom vad gäller fintech med flera bolag som rönt mycket uppmärksamhet. Hur tror du att det kommer att utvecklas framåt?
Jag har haft en lite ambivalent inställning till fintech-boomen och intrycket av en bubbla har varit stark samtidigt som det har utvecklats många bra lösningar som har och kommer förenkla och förbättra för både banker och kunder. På den kanske mindre bra sidan så har det varit hajpat med många buzz words och prat om värdering snarare än om en produkt är lönsam. Det finns exempelvis några väldigt omtalade fintech-bolag som byggt hela sin affärsmodell på debitkort. Vi i branschen vet att debitkort är en olönsam affär men det har pumpats in miljarder i dessa bolag och de är inte i närheten av att tjäna pengar. Här har drivkraften varit tillväxt och värdering, inte så mycket lönsamhet.
Ett annat exempel är det nu så omtalade ”buy-now-pay-later” som egentligen inte är något nytt under solen. Det är en form av delbetalning och kanske inte borde kallas fintech. Samtidigt så har många bolag utvecklat lösningar som kommer leva kvar länge. Ett bra exempel är checkout-lösningar inom e-handel har förenklat världen betydligt.
PSD2-lösningar, där man kan hämta realtidsdata direkt från bankernas system, har definitivt en ljus framtid. Även kortbolagen utvecklar smarta lösningar med t ex extra debetkort som man kan dela med barnen. Sen är ju så klart Swish ett utmärkt exempel på lyckad innovation även om bolagen som utvecklade det kanske inte kategoriseras som Fintech.
Den beskrivning du gör av nischbankerna ger intrycket att det är en ganska homogen samling. Eftersom du varit runt på ganska många ställen, är de verkligen så lika?
Det korta svaret är nej, de är väldigt olika. För att utveckla det lite så är de produkter och lösningar som säljs väldigt lika varandra men det som skiljer sig är sättet det görs på. I grunden är det är olika former av lån med eller utan säkerhet som är väldigt lika till sina egenskaper. Likaså är målgruppen i allt väsentligt samma även om det kan finnas skillnader i vissa segment, tex i risknivå. Variationen består i hur man sätter upp sina processer, hur man mäter och följer upp, hur utveckling och implementering av system går till osv.
En annan stor skillnad är ofta företagskulturen där det finns hela spektrat från den hårda sifferdrivna till den mer idealistiska samhällsförbättraren. Man skulle kunna förledas att tro att den förstnämnda är mer framgångsrik men så är inte alltid fallet. Min tro är att kreditgivning och riskhantering är både konst och vetenskap (Art & Science) och att de som kan hitta balansen är oftast de som går bäst.